Alex

Det åttonde samtalet

Kategori: Allmänt, Samtal

Hej! 
 
Oj, oj oj. Nu var det ett tag sedan jag skrev. 
För några veckor sedan så var jag hos logopeden. Som ni kanske kommer ihåg (eller redan vet sedan innan) så är logopeden en person som arbetar med röst och tal. Just rösten är ju en väldigt stor grej för transsexuella personer, så självklart var jag väldigt nervös när jag gick dit. 
 
När jag träffade henne så började hon med att fråga mig lite frågor om sjukdomar, användning av droger, osv. Exakt samma frågor som endokrinologen ställt mig förut. När hon hade gått igenom alla frågorna så gick vi iväg till en liten "mini-studio" för att spela in min röst. Jag fick sitta i ett litet rum med ett ett konstigt headset på huvudet, det såg riktigt roligt ut! Logopeden mätte avståndet mellan mikrofonen på headsetet och min mun väldigt noggrant, och sedan gav hon mig några papper med text på. Papperna skulle jag behålla när hon gick till ett annat rum som var avskärmat med ett glasfönster. Hon gav mig sedan instruktioner på vad jag skulle göra med hjälp av en annan mikrofon som hon hade i sitt lilla bås. 
 
Först skulle jag läsa en text om solen och nordanvinden, helt normalt. Därefter skulle jag läsa några meningar från ett annat papper, och det kändes lite skumt för jag skulle upprepa varje mening tre gånger, här är några exempel:
Jag sade sill idag. Jag sade sill idag. Jag sade sill idag. 
Jag sade sil idag. Jag sade sil idag. Jag sade sil idag.
Jag sade bott idag. Jag sade bott idag. Jag sade bott idag.
Jag sade bot idag. Jag sade bot idag. Jag sade bot idag. 
 
Men, det var inte det konstigaste, inte ens det näst konstigaste faktiskt.
Det näst konstigaste var att jag skulle titta på en liten seriestripp och sedan berätta för henne vad som hände på den. Seriestrippen var ganska barnslig, och och inte ett dugg rolig. 
 
Den sista uppgiften och den absolut svåraste var att jag skulle "måla med rösten". Min mikrofon var kopplad till en dator, och på datorn fanns det ett program med en massa små rutor. Jag skulle då försöka fylla i så många små rutor som möjligt med min röst, endast genom att säga "a". Det må låta enkelt, men jag kan lova er att det var det verkligen inte. Det var inte bara otroligt svårt, utan även pinsamt.  
Först skulle jag gå från ett svagt, mörkt "a" till ett svagt, ljust "a". Sedan tvärtom, ljust till mörkt. 
Sådär höll det på rätt länge, olika "a" övningar.
 
 
Det var allt jag fick göra där den här gången. Nästa gång (när jag varit två månader på testosteron) kommer jag bara behöva läsa några texter. Då slipper jag målningen! Wohoo!
Innan jag gick där ifrån så sade hon åt mig att inte försöka tala mörkare, för att det kan skada stämbanden. Jag tänkte att det nog kan vara bra att skriva det här på bloggen, om det är någon annan transsexuell som läser detta. 
Kommentera inlägget här: