Alex

Operationsdagen - mastektomi

Kategori: Allmänt, Linköping, Mastektomi, Operationer

 
 
Hej!
Nu ska jag berätta lite om dagen jag opererades. Om ni missat mitt inlägg om själva inskrivningen på sjukhuset så är det inlägget precis innan detta. Min mastektomi (borttagning av bröstkörtel/bröst) utfördes alltså av Gunnar Kratz den 3/4 -17. Perfekt datum för operation tycker jag, eftersom att det bara är tre dagar efter Transgender Day of Visibility.
 
 
 
INNAN OPERATIONEN
Vid 05:30 väcktes jag av en sjuksköterska. Hon gav mig en pre-op dryck med smak av citron som jag skulle dricka för att få lite energi inför operationen. Innan hon gick ut ur rummet igen sade hon att jag skulle gå på toa, duscha (med Descutan), och byta om till operationskläderna (se bild längst ned). När jag var färdig med allt lade jag mig i sängen och tog på mig strumporna som de gett mig dagen innan. Det var rätt jobbigt att bara ligga och vänta på att de skulle komma och hämta mig, men tiden gick ganska snabbt ändå.
Vid 7-tiden hämtade de mig, frågade hur jag mådde, och sedan rullade de iväg mig. Det kändes roligt att bli ivägrullad i sjukhussängen. Jag bara låg där och log. Jag var inte nervös, bara glad. När de rullat mig genom flera korridorer och någon hiss så anlände vi till slut till en delad sal där man får ligga och vänta på att träffa kirurgen. Jag fick vänta i ungefär en halvtimme tror jag, vilket var riktigt tråkigt. Medan jag väntade så frågade de mig flera gånger om jag behövde gå på toa, men det behövde jag inte. Nu i efterhand tänker jag att jag borde gått på toa ändå... Men mer om det sen!
Kirurgen kom in i salen, hälsade på mig och frågade hur jag mådde och om jag nu var hundra procent säker på att jag ville göra detta. Jag svarade såklart ja! Han bad mig att sätta mig upp och knyta upp mitt operationslinne (eller vad det kallas) så att han kunde rita och känna lite där han sen skulle operera. Han bad om ursäkt för att han drog och klämde, men det var faktiskt inte alls så farligt som jag trodde det skulle vara. Jag ville att han skulle kunna göra ett så bra ingrepp som möjligt, och dessutom var ju det här en av de sista gångerna jag skulle behöva visa min överkropp så för någon. Medan han ritade så frågade han mig flera gånger om jag verkligen är helt säker på operationen. Det tyckte jag var bra, för det visar att han faktiskt bryr sig om sina patienter. Innan han gick så frågade han om jag undrade över något, och först sade jag nej men sedan kom jag på att fråga honom om hur många operationer han gör på en dag. Han sade att det brukar vara ungefär tre stycken, men alla är inte stora operationer. Min operation var medelstor, sade han.
Efter att kirurgen gått så fick jag ta på mig operationskläderna igen och lägga mig ned och vänta. Det tog inte så lång tid innan en doktor och en sjuksköterska kom för att ta blodprover och sätta in en tunn slang i ovansidan på min högerhand (se bild längst ned om du inte vet vad jag menar). Slangen används vid narkosen då de injicerar ett läkemedel som gör att man sövs ned och somnar. Slangen, eller nålen som den oftast kallas, används även för smärtstillande samt saltlösning senare. Slangen är då kopplad till en annan slang som leder till en påse innehållande en vätska. Vätskan droppar ned i en liten tub, och sedan rinner den genom slangen, och in i en ven i kroppen.
Det tog ett tag innan doktorn kunde ta ett blodprov från venen i mitt armveck, för han fick sticka två eller tre gånger, men det gick till slut! När alla prover var klara så fick jag ligga och vänta lite till på att köras till operationssalen.
 
OPERATION
De rullade inte in sängen i operationssalen, utan de stannade den utanför och så fick jag gå in i salen själv. Jag hade inte knutit ihop min operationsdräkt, men doktorn var snäll nog att hålla ihop den där bak när jag gick in i salen. Det jag lade märke till först när jag gick in var det vita ljuset. Det kändes som att alla lamporna var riktade mot operationsbritsen, och det vita ljuset fick allting att se ut som om det vore taget direkt ur en film. Golvet som britsen stod på var målat vitt i en cirkel precis där britsen stod, vilket förstärkte den dramatiska effekten ännu mer. Det kändes pirrigt och nervöst, men ändå bra när jag lade mig på britsen. Visserligen var det obehagligt när doktorerna tog av min operationsdräkt för att titta på min överkropp, men en kvinna lade tillbaka den så fort de var färdiga, så att jag inte behövde ligga bar. De var flera stycken som stod runt om mig och förberedde inför operationen, bland annat kvinnan som jag nyss nämnde. Hon var så snäll och omtänksam. En annan av doktorerna (han som kört dit mig från "väntrummet") sade att de snart skulle söva ned mig. Ibland kan man tydligen drömma under narkosen, så han rådde mig att tänka på något fint när de väl skulle söva ned mig. Han satte en syrgasmask över min mun och bad mig ta några djupa andetag. Han sade att det var bra och att jag var jätteduktig. Bara några sekunder senare berättade han att de nu skulle skulle söva ned mig, och då blev jag lite nervös. Jag tänkte "shit, jag gör verkligen det här. Jag har väntat så länge, och nu gör jag det. Detta är på riktigt". Jag hade inte hunnit komma på något fint att tänka på till när jag somnade, och det stressade mig lite lite inombords. När läkemedlet började flöda in i min kropp kändes det som en kyla som började spridas upp genom min arm, och som att armens muskler började spännas lite. Jag tittade bara upp i taket och (ja detta kommer låta klyschigt men det är faktiskt så jag kände) taket och omgivningen började snurra. Efter mindre än en sekund slöt jag ögonlocken och det började brusa jättemycket. Det mjuka bruset fick mig att tänka på havet. Mer specifikt vass som vajar vid en strandkant. Sedan somnade jag.
 
UPPVAKET
Jag vaknade i panik, och vred på mig i sängen. Det sved otroligt mycket mellan benen och jag ville känna om det fanns något där, men jag var inte tillräckligt vaken för att flytta händerna dit. Allt jag tänkte var "det gör ont mellan mina ben. Det gör ont", och jag blev riktigt nervös och fick lite panik inom mig. Situationen förbättrades inte av att jag somnade om hela tiden (för att varje gång vakna i panik efter ett tag), och inte var vaken nog för att varken tänka mer eller prata med en sköterska. Till slut hörde jag att någon var bredvid mig, så jag öppnade ögonen och mumlade att jag behövde gå på toa. Sköterskan hade svårt att förstå vad jag sade, vilket gjorde mig frustrerad. Efter ett tag hämtade hon iallafall en BladderScan och mätte volymen i min urinblåsa med hjälp av ultraljud. Jag kommer inte ihåg vad sköterskan sade, men jag fick iallafall inte gå på toa. Jag sade att det sved, och då berättade hon att de hade fått sätta in en kateter (tunn slang som förs in i urinblåsan och tömmer den) under operationen för att blåsan var full med ungefär 7 dl urin. Så katetern var alltså orsaken till att det sved så mycket. Jag skulle ha gått på toa innan operationen! Det kändes som en intensiv urinvägsinfektion. Jag var så obekväm och nervös, och jag kämpade för att hålla mig vaken så mycket som möjligt för att de skulle kunna rulla upp mig till mitt rum. Jag vet inte exakt varför, men jag ville bara dit så fort som möjligt. Kanske var det för att jag ville vakna, och inte somna om hela tiden. När jag lyckats hålla ögonen öppna i vad kändes som en evighet så körde de upp mig till rummet. 
 
EFTER OPERATIONEN
Väl uppe på rummet fick jag ta det lugnt och vila ifred. De sade att om jag behövde gå på toa så skulle jag ringa på dem (trycka på en röd knapp det står "signal" på) och så skulle de komma och hjälpa mig. De ville inte att jag skulle riskera att ramla nämligen. Man kan vara trött ganska länge efter uppvaket. Det tog lång tid innan jag behövde gå på toa faktiskt, så sköterskorna hann komma in till mig innan dess, och då fick de mig att gå runt lite. Först fick jag sitta på sängkanten och paddla med fötterna, sedan fick jag ställa mig upp. Eftersom att de då fick se att jag kunde gå stabilt så behövde jag inte ringa på dem när jag skulle gå på toa, utan jag skulle ringa efteråt istället så att de kunde skanna min urinblåsa igen för att se att jag kunde tömma den normalt. 
Jag fick även besök av kirurgen. Han kom in med en massa sköterskor som ställde sig vid fotänden av sängkanten. Det kändes som att jag var med i något slags sjukhusdrama, ni vet som i Scrubs när läkarna står samlade runt en patient för att bedöma hens tillstånd? Haha, det kändes konstigt... Iallafall, kirurgen frågade hur jag mådde och om jag hade ont. Jag sade att jag inte hade särskilt ont, utan det bara kändes ömt vid brösten. Kirurgen sade att de smärtstillande tabletterna minskar smärtan, men att de inte kan ta bort själva ömheten. Han fortsatte sedan med att berätta om hur jag ska ta hand om ärren, och att de förmodligen skulle "rycka dränaget" nästa dag. Ett dränage är en slang som på ett eller annat vis förts in i kroppen för att vätskor ska kunna åka ut. Jag hade alltså en plastslang i varje bröst, och genom dem rann det blod ned till två påsar (se bild i slutet av inlägget). Slangarna var lagda som spiraler under huden på brösten, och ändarna med påsarna hängde ut från sidorna ungefär 10 cm nedanför armhålorna. 
Efter att kirurgen och sjuksköterskorna hade gått så fick jag fortsätta vila och ta det lugnt. Sköterskorna kom in och tittade till mig då och då, och tog de vanliga testerna (blodtryck, syresättning i blodet, temp i örat, etc.). De frågade om jag ville ha lunch, men jag var inte alls sugen på det så jag tackade nej. Jag åt däremot middag ett tag efter att mamma kom till mitt rum. Hon kom ungefär vid 14, eftersom att besökstiderna bara är mellan 14 och 20. När hon var där så såg vi på tv, pratade lite, gick några varv i korridorerna utanför (det är bra på att röra på sig så att blodet rinner i dränen), och så berättade hon om folk som hade hört av sig till henne och undrat hur jag mådde. 
 
Det var en lång dag, och efter mamma gått till hotellet så blev det rätt tråkigt. Jag hade en tidning att läsa och ett Ps Vita att spela på, men jag orkade bara ligga och vila. På kvällen var det lite svårt att somna, och under natten vaknade jag flera gånger. Det var svårt att sova bland annat för att jag bara kunde ligga på rygg, för att jag hade de obehagliga dränen i sidorna, och på grund av nålen i min hand (den som var kopplad till droppet tidigare). Sen tänkte jag ju självklart mycket på operationen och vad jag nyss gått igenom. Som tur är så har jag en underbar syster som pratade med mig i telefon mitt i natten när jag inte kunde sova. Älskar henne! 
 
 
 
 
Bild 1 och 2: operationslinnet jag tog på mig efter duschen.
Bild 3: Preop-drycken 
 
 
 
  
Bild 1: Jag efter operationen. Jag har på mig förband över brösten, och i min högra hand sitter "nålen". 
Bild 2: Jag går på en promenad med mina blodsäckar (dränen) i två påsar.  
 
 
 
Bild: Dränaget på vänster sida. Slangen går in någon cm under förbandet där jag pekar, och sedan in under huden. I övre delen av bilden kan ni se den vita påsen som blodet sugs till. 
 
 
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • Satu säger:
    2017-04-22 | 15:52:40

    Fick en klump i halsen när jag läste om din färd,leende till operationen. Att dagen D äntligen hade kommit.

  • Anonym säger:
    2017-04-22 | 19:11:55

    Älskade alex♥️💙♥️

  • Anonym säger:
    2017-04-22 | 19:11:57

    Älskade alex♥️💙♥️

Kommentera inlägget här: