Alex

Jag längtar till april

Kategori: Allmänt, Linköping, Operationer

Hej!
 
Jag har goda nyheter och jag har mindre goda nyheter! Jag börjar med de goda, fortsätter sedan med de mindre goda, och till slut ska jag försöka avsluta med en positiv tanke och en länk till ett radioprogram.
 
Som ni kanske vet så kontaktade jag koordinatorn för teamet i Linköping (ca två veckor efter att jag varit på besök där) och då frågade jag om hon visste ungefär när jag skulle få min övre operation. Koordinatorn sade att jag troligtvis skulle få den i februari/mars någon gång. Nu är det januari, och för några veckor sedan kontaktade jag henne igen och frågade om det fortfarande var så att jag skulle kunna få en tid i februari/mars. En vecka efter det fick jag ett svar av henne där hon skrev att det fanns tider i mars och april. Dr. Thorfinn hade tid i början av mars, och Gunnar Kratz hade tid i början av april. Vem ville jag helst skulle utföra operationen? Eftersom att det var Gunnar som jag träffat i Linköping förut så svarade jag att jag ville ha honom, även om det innebar en lite längre väntetid. Och vips! Så var jag "inskriven på schemat" för den 3e april. Ni kan ju ana om jag blev glad när jag fick reda på detta... Jag blev helt ifrån mig. Jag vet inte exakt vad hon menade med att jag var "inskriven på schemat", men jag antar/hoppas att det betyder att hon bokar en tid för mig då.
 
En månad innan besöket ska jag få hem en kallelse, så om lite mer än en månad får vi (förhoppningsvis) se exakt hur det blir. Det skulle inte förvåna mig om tiden av någon anledning blir uppskjuten, men jag hoppas den inte blir det. Om den inte blir det så är det idag 68 dagar till operationen. Jag vet att jag har sagt det innan, men ju närmare jag kommer desto olidligare blir väntan. Det är just det som den "mindre goda" nyheten handlar om.
 
Det är rätt förvånande hur snabbt glädjen över att äntligen fått en preliminär tid hos kirurgen gick över. Alltså, jag är ju fortfarande glad över att jag nog ska få operera mig i april, men jag är inte glad glad, om ni förstår vad jag menar? Allt är så himla jobbigt och varenda dag känns som en kamp. Varje morgon säger jag åt mig själv att hålla ut, att snart är jag där, måste bara stå ut lite till. Tänker det om och om igen. Jag tror jag hade hatat om någon annan hade sagt det till mig. Jag menar, ja det är väl klart som fan jag ska hålla ut! Vad annars ska jag göra?! Situationen jag befinner mig i försvårar alla mina andra problem, och jag blir så himla trött. Det är svårt att orka bry sig. Orka gå till skolan, orka kämpa samma kamp dag efter dag. Jaja... Jag är snart där.
 
Inte alla har samma "tur" som jag haft, och jag uppskattar att jag kommit såhär långt. I slutändan kommer jag nog ha lärt mig något av detta.
 
Jag lyssnade på ett radioprogram där dagens gäst var Gunnar Kratz. Han pratar om hur de olika "nedre" operationerna går till, både för transmän och transkvinnor. Han pratar även om hur de forskar kring nya operationsmetoder. Detta tyckte jag var väldigt intressant att lyssna på, och det gav mig lite hopp om framtiden. Under detta stycke lägger jag en länk till programmet. Generell info om allting ges i början, och vid 18:00 pratar Gunnar lite om för- och nackdelar med phallo- och metaoidoplastik, kort därefter pratar han lite om forskning som görs kring det.
 
 
 
 
 
Förresten, sorry för att inläggens texter blir helt konstiga på mobiltelefoner. Vet inte hur man fixar det.